British 1829-1896 Sir John Everett Millais Galleries After his marriage, Millais began to paint in a broader style, which was condemned by Ruskin as "a catastrophe". It has been argued that this change of style resulted from Millais' need to increase his output to support his growing family. Unsympathetic critics such as William Morris accused him of "selling out" to achieve popularity and wealth. His admirers, in contrast, pointed to the artist's connections with Whistler and Albert Moore, and influence on John Singer Sargent. Millais himself argued that as he grew more confident as an artist, he could paint with greater boldness. In his article "Thoughts on our art of Today" (1888) he recommended Vel??zquez and Rembrandt as models for artists to follow. The Two Princes Edward and Richard in the Tower (1878) The Boyhood of Raleigh (1871)Paintings such as The Eve of St. Agnes and The Somnambulist clearly show an ongoing dialogue between the artist and Whistler, whose work Millais strongly supported. Other paintings of the late 1850s and 1860s can be interpreted as anticipating aspects of the Aesthetic Movement. Many deploy broad blocks of harmoniously arranged colour and are symbolic rather than narratival. Later works, from the 1870s onwards demonstrate Millais' reverence for old masters such as Joshua Reynolds and Vel??zquez. Many of these paintings were of an historical theme and were further examples of Millais' talent. Notable among these are The Two Princes Edward and Richard in the Tower (1878) depicting the Princes in the Tower, The Northwest Passage (1874) and the Boyhood of Raleigh (1871). Such paintings indicate Millais' interest in subjects connected to Britain's history and expanding empire. His last project was to be a painting depicting a white hunter lying dead in the African veldt, his body contemplated by two indifferent Africans. This fascination with wild and bleak locations is also evident in his many landscape paintings of this period, which usually depict difficult or dangerous terrain. The first of these, Chill October (1870) was painted in Perth, near his wife's family home. Many others were painted elsewhere in Perthshire, near Dunkeld and Birnam, where Millais rented grand houses each autumn in order to hunt and fish. Millais also achieved great popularity with his paintings of children, notably Bubbles (1886) ?C famous, or perhaps notorious, for being used in the advertising of Pears soap ?C and Cherry Ripe.   Related Paintings of Sir John Everett Millais :. | Pizarro Seizing the Inca of Peru | Christ in the House of His Parents | Isabella | Glen Birnam | Ophelia (mk09) |
Related Artists:
Alexei Harlamov
(or Alexej Harlamoff - Alexej Charlamoff) (1840-1925) was a Russian painter. Harlamoff paintings are signed "Harlamoff", which may be a translation he learned while studying in Paris. This does not translate into the Russian language from English.
William Barraud
British 19th.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).